Publicerad i Arbetet 20 januari 2023
Samtidigt som en typfamilj med två LO-arbetare i Alvesta denna vinter går 7 500 kronor back per månad gödslar regeringen med stöd till höginkomsttagare. Kanske inte så förvånande, men LO:s förväntningar är högre. Därför väljer vi att lyfta frågan om den fördelningspolitiska snedfördelningen av rutavdraget. En ny rapport från LO ”Om rutavdraget avskaffas” visar att kostnaderna för staten har ökat sedan det infördes. 2022 uppgick kostnaderna till 7,4 miljarder kronor.
Viktigare än städning åt höginkomsttagare
Det går att räkna upp många saker av större vikt än städning i höginkomsttagares bostäder som de pengarna skulle behövas till. När vi tog fram LO:s krisvinterprogram (Rusta Sverige för vintern – LOs krisvinterprogram) räknade vi på hur krisvintern påverkar ett antal typfamiljer. Familjen i exemplet ovan är en industriarbetare (100%) och en undersköterska (80%) med två barn och en bil, boende i villa i Alvesta med 20 000 kWh årsförbrukning och 1,4 miljoner kronor i skulder. Beräkningarna är gjorda före de elstöd som regeringen har aviserat men som ännu inte landat i plånböckerna hos vanligt folk. Ingen i familjen ovan får del av regeringens skamlösa höjning av brytpunkten för statlig skatt som innebär över tusen kronor i månaden direkt på kontot för personer med riktigt höga löner.
Fördelningen av rutavdraget är ojämlik
Som lök på denna regeringens ojämlikhetslax kommer siffrorna om hur rutavdraget nyttjas. Fördelningen av avdraget är ojämlik. Grupper med vanliga LO-löner på mellan 20 000 till 30 000 kronor i månaden använde i genomsnitt 500 kronor per person under 2022 i rutavdrag. I gruppen som tjänar över 83 000 kronor i månaden använde i genomsnitt ett rutavdrag på 5 325 kronor per person.
Nästan hälften av de subventioner staten står för går till de som tjänar över 41 700 kronor i månaden. Det utgör alltså i princip en skatterabatt för höginkomsttagare. Ju mer du tjänar, desto mer kan du dra av. Oavsett dina behov. Denna omvända progressivitet är en del av avdragets ojämlikhetsprofil. Det finns mer.
Mycket rutavdrag till välbärgade kommuner
Rutavdraget är ojämlikt fördelat över landet. Över en tredjedel går till Stockholm. De andra storstadsregionerna ligger precis därefter. De som får mest är välbärgade kranskommuner till storstäder (exempelvis Danderyd, Vellinge, Lomma), de som får minst är glesbygdskommuner i norr (exempelvis Åsele, Dorotea, Sorsele). Skattebetalare i norr subventionerar alltså skattebetalare i söder.
I förlängningen leder också rutavdraget till att det som vi gemensamt beslutat ska vara ett ansvar för välfärden flyttas över till individen och en skattesubventionerad marknad. När resursstarka kan köpa sig hjälp med skatterabatt urholkas det politiska trycket som behövs för att välfärden ska få tillräckliga resurser för att möta behoven. Det försämrar kvaliteten och finansieringen av vården och omsorgen.
Pengar och personal i välfärden
De pengar som går till rutavdrag behövs i välfärden, och de som arbetar i rutsektorn behövs i välfärden. Det finns en stor efterfrågan på arbetstagare i sektorer med liknande arbetsuppgifter, bland annat äldreomsorg och barnomsorg. Att kombinera ett avskaffat rutavdrag med utbildningssatsningar, till exempel utbildningar till vårdbiträde och undersköterska samt språkutbildning, är smart både för individen och samhället. Den anställde får ett jobb med bättre lön och möjlighet till utveckling. Samhället får välfärdsarbetare som utför omsorgsarbete efter behov. Skattepengar ska man vara varsam med, inte strössla på de som redan har samtidigt som välfärden långsamt vrids ur som en disktrasa.
Susanna Gideonsson LOs ordförande
Ulrika Lorentzi, utredare LO